Sammanfattning
"Jag är ganska nöjd med mitt arbete men jag kunde ha skrivit något om Iliaden."
- Sofia Spånbergs (7C) sammanfattning om sitt arbete om det Trojanska Kriget.
The Prestige
För någon dag sedan såg jag "The Prestige", en nyligen, självklart väldigt lagligt införskaffad film *visslar forcerat*. Filmen var väldigt bra och otroligt spännande. Se den!
The Prestige är baserad på en roman av Christopher Priest, vilken jag för ett par år sen började läsa, men aldrig läste färdigt.
Några av skådespelarna i filmen är Hugh Jackman (som jag också såg nyligen i "Van Helsing", en film jag sett ett flertal gånger, men som varje gång är som om jag aldrig sett den, eftersom jag aldrig verkar kunna komma ihåg handlingen.. haha)
En annan är Christian Bale, som jag såg i Batman Begins för några veckor sedan, och som jag snart kommer att se i The Dark Knight (för övrigt Heath Ledgers sista film). Bale heter i The Prestige Alfred Borden, och Alfred heter också Bruce Waynes butler, som i The Dark Knight och Batman Begins spelas av Michael Caine. Michael Caine har dessutom en av de största rollerna i The Prestige som John Cutter, medhjälpare till Robert Angier, Hugh Jackmans karaktär.
Jag fick dessutom reda på idag att Christian Bale ska spela John Connor i nästa Terminator film.
...Och jag råkar vara en nerkyld, cool Arnold Schwarzenegger, en av Batmans största fiender.
Sammanträffande?
Den svenska arbetsmarknaden och Vaxholmskonflikten
På arbetsmarknaden finns det ett flertal lagar, som vissa anser begränsa arbetsgivarens friheter och inskränka den fria konkurrensen. Huruvida man anser eller inte anser dessa lagar vara ett betydande och positivt inslag i arbetsmarknaden brukar ofta vara ideologiskt betingat. En av dessa lagar är LAS, Lagen om anställningsskydd. Denna lag finns till som en garanti för att en anställd inte ska kunnas avskedas hur som helst. Om ett företag till exempel av ekonomiska orsaker blir tvunget att avskeda anställda, kan man inte avskeda vem som helst, utan endast de som mest nyligen har fått jobbet. Detta på grund av att man som anställd måste känna en trygghet på sin arbetsplats, att man vet när man går upp på morgonen att jobbet finns kvar. Människor som har varit anställda en längre tid, bundet sig och van¬t sig vid en arbetsplats kan alltså inte bli avskedade utan vidare. Endast vid ett fåtal företeelser kan man då avskedas, t.ex. vid kriminella handlingar. Om man som arbetsgivare vill behålla en viss nyrekryterad kompetens, men utan ekonomi att ha så många anställda, finns det ett begränsat antal undantag för regeln ”sist in, först ut” han kan göra. Förutom vikten av att människor vågar investera i sina egna liv är också LAS ett viktigt inslag i den fackliga kampen mot lönekonkurrens.
Man brukar tala om de fem värnen: Full sysselsättning, aktiv arbetsmarknadspolitik, hög arbetslöshetskassa, starkt anställningsskydd och rikstäckande kollektivavtal. Dessa är grundstenarna i det övergripande fackliga arbetet.
Sedan den borgerliga regeringen tillsattes år 2006 har man börjat skära ner på några av dessa värn. För endast 3 år sen ansåg det största borgerliga partiet i Sverige, moderaterna, att AMS skulle läggas ner, vilket de efter en snabb vändning inte gör längre. Där hade vi ett tydligt angrepp mot den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Man kan ännu tydligare se en redan utförd nerskärning av ett av värnen; arbetslöshetskassan, eller mer vardagligt, A-kassan.
A-kassan har en väldigt logisk koppling till kampen mot lönekonkurrens. Om man mot förmodan skulle bli arbetslös, betyder inte det att man blir helt utan inkomst, inte heller att man behöver leva på socialbidrag. Då får man om man är med i A-kassan 80 % av sin lön, vilket finansieras av delvis avgifterna för att vara med, delvis skattepengar. Numera får man 70 % av sin lön efter 200 dagar och 65 % av efter 300 dagar. För ungdomar minskar ersättningen ännu snabbare. Kopplingen med lönekonkurrensen är enkel. Ju mindre pengar man har, desto mindre pengar tar man ett jobb för. Man konkurrerar med löner. Dessutom har man höjt avgiften för att vara med, med argument att det helt ska finansiera ersättningarna. Det finns dessutom en tanke på att göra A-kassan obligatorisk. Allt detta kan mycket väl medföra att folk går ur facket, d.v.s. att det också indirekt försvagar rörelsen mot lönekonkurrens. Centerpartiet är dessutom mycket positivt till att avskaffa LAS för ungdomar. Ännu ett exempel på politiska skiljelinjer och olika syn på arbetsmarknaden.
Många av dessa lagar som LAS uppkom genom något som man brukar kalla för ”Funktionssocialism”. Funktionssocialism är ett uttryck för hur man inte genom att förstatliga förflyttade ägandet, utan förändrade ägandets funktion genom lagstiftning. Detta vill säga att man begränsade vad en arbetsgivare får göra, man skapade lagar för den fackliga rörelsen, höjde arbetsgivaravgifter etc. Det privata ägandet av ett företag var alltså fortfarande privat ägt, men fick mer och mer en funktion för det gemensamma och blev mer och mer tvunget till att ta ett större samhällsansvar.
De politiska skiljelinjerna är stora: Hur mycket ska facket ha att säga till om? Hur mycket får de inskränka på den fria konkurrensen? Ett starkt exempel på de olika skiljelinjerna är Vaxholmskonflikten.
Vaxholmskonflikten handlade om hur ett Lettiskt byggföretag, Laval un Partneri, lejdes för att bygga en svensk skola, Söderfjärdskolan. Det lettiska företaget vägrade att teckna kollektivavtal med Byggnads, byggarbetarnas fackförbund, då de ansåg att deras kollektivavtal i Lettland redan räckte. Då tillförde facket en blockad. Fackförbund var inte sena med sympatiåtgärder. Vad som gjorde Vaxholmskonflikten så speciell var att det blev så omtalat och senare dessutom prövat i EG-domstolen.
Nu i efterhand när man ser tillbaka tyder mycket på att facket redan från början mötte en ideologiskt motiverad motståndare, mycket medveten om svenska arbetsmarknadslagar. Laval valde medvetet att utmana arbetsmarknadsmodellen i Sverige. Bland annat kostade hela konflikten, med advokater och allt, mer än vad ett kollektivavtal antagligen hade gjort. Det var alltså inte handlingarna från de svenska fackens sida som var speciella, utan snarare motståndet, som ville testa den svenska modellen.
En diskussion som är värd att ta upp är diskussionen om arbetarna på Lavals egentliga förhållande. Företaget Laval un Partneri sade själva att en arbetare där arbetade för 13,600 kronor i månaden och att de erhöll ytterligare förmåner för 7,000 kronor i månaden. De sade också följande om arbetsförhållandena:
”Byggnadsarbetarna arbetar två veckor, sen får de en veckas semester och någon annan kommer till arbetsplatsen. De bor gratis i hyrda hus, får lagad frukost varje morgon och blir körda till byggarbetsplatsen i minibussar. De har kaffepaus på morgonen och på eftermiddagen och mellan dessa äter de varm mat lagad av företagets egna lettiska kockar. Klockan 4 blir de hemskjutsade till sina hus, en i Järfälla och en söder om Stockholm. På kvällen blir de serverade mat, alltid med soppa som förrätt såklart. Telefonsamtal till deras familjer betalas av företaget, såsom deras resor hem.”
I kontrast till detta står det i tidningen ”Byggnadsarbetaren”, baserat på dokument och oberoende källor, något helt annat. Tidningen hade fått tag på information om inkomster till Lettiska skatteverket, där månadslönen verkar framgå vara betydligt lägre, närmare 4,000 kronor i månaden. Då den lettiska minimilönen ligger på 1,400 kronor i månaden, kunde det för en lettisk arbetare vara ett attraktivt erbjudande. Allt detta var även bekräftat av en anonym anställd på Lavals.
Till slut blev hela konflikten testad i EG-domstolen, där företaget Laval un Partneri fick rätt. Denna konflikt har mer eller mindre också varit upphovet till en diskussion på EU-nivå, vilken handlar om att begränsa saker såsom strejkrätt m.m. För den svenska arbetarrörelsen är det ett stort bakslag, då den stora delen som varit positiv till EU nu får känna på det den negativa sidan innan sade: att EU går in och begränsar vår svenska modell, att EU blir den överstatliga makt som hotar det som den svenska arbetarrörelsens syn på demokrati. Ett beslut av sådan sort skulle nog skapa ett stort missnöje från arbetarrörelsens sida. Det är svårt att tro att rörelsen kommer kunna vara annat än för en utgång ur EU om man börjar inskränka den svenska modellen. Något är säkert; att globaliseringen skapar nya förutsättningar för arbetsmarknadens uppbyggnad, och också nya problem. Huruvida och på vilket sätt den svenska arbetsmarknadsmodellen kommer att förändras återstår att se.
Liberalismen 3.1 Principernas Princip
Ja, jag säger att liberalismen är frihetens ideologi, men vad jag egentligen menar är att den var det. Frihet, är något otroligt abstrakt, en känsla, som inte kan uppnås genom varje människans rätt över sina egna pengar, som inte uppnås genom någon sorts pengadarwinism.
Och principer, som grundar sig numera i en enda stor princip: "Varje människa har rätt att göra vad den vill, så länge den inte inkränktar på någon annans rätt att göra vad den vill." styr liberalismen. Det är en vision om frihet, från många som anser att socialismen är naiv.
Men vi måste ta denna princip i botten. Fungerar den? Mitt svar är nej, det gör den inte. Den är starkt kopplad till en syn på självständighet. En syn som vi bl.a kan se i "The American Dream". Varje människa kan, med sin egen kraft ta sig upp till toppen. Allt av detta låter väldigt fint och bra, men låt oss gå in på djupet. Finns denna självständighet som västvärlden tar som självklar? Är det så att hela jorden består av enheter, som alla ska göra val, alla, var för sig själv, kämpa sig upp till toppen?
Vi glömmer något som är människans största styrka. Vi är en flock. Vi bygger tillsammans, vi lever tillsammans, vi fruktar, vi älskar. Vi är ett folk, vi är en flock.
Jag förnekar inte människan som individ, men jag förnekar inte heller människor som flock.
Vad du än gör, påverkar det någon annan. Vad du än gör påverkar andra människors rätt att göra vad de vill. Det finns inget vi kan göra åt det. Vilket gör att den princip, som liberalismen mycket väl grundrar sig på, fungerar inte. Det finns inget som val som inte påverkar andra människor.
Den självständighet, att när du har lyckats beror det på rätt val du har gjort i livet, är trångsynt. Sanningen är betydligt mycket större. När du handlar mat, är det någon annan som har sett till att packa in den, någon annan som har framställt den, någon annan som har framställt det som framställt den, någon annan som betalat den för att få in den i din butik, någon annan som sitter och tar betalt när du köper den. När du är hemma, är det andra människor som sett till att du kunnat få den säng du har, det hus du bor i, soffor, stolar, bord, datorer, bilar, ja, i princip allt. När du går på gatan, är det andra människor som byggt den väg, andra människor som byggt trottoaren, som har byggt bilarna.
Är det då du som är självständig när du köper maten? Är det då du som är självständig när du köper möblerna? När du går på vägen?
Vi påverkas av varandra. Så är det. Då kan vi inte bygga upp ett samhälle som faktiskt grundar sig i att vi bestämmer allt själva. För det gör vi inte, det finns ingenting som att bestämma allt själv.
Frihet, är ingenting man uppnår genom egen framgång, genom konkurrens, genom kapital, som har numera blivit liberalismens ansikte. Det uppnås genom medmänsklighet, genom trygghet, genom gemenskap.
Liberalismen var frihetens ideologi.
Nu är liberalismen i några fall fortfarande det, men i många fall tittar de undan, då de måste försvara sina egna principer.
De blundar när de ser hur kapitalism kan vara hot mot demokrati, när kapitalism kan vara hot mot människans frihet.
Utdrag ur Marx och Engels 2.1 Kapitalets existens
I första delen av det kommunistiska manifestet (Borgare och Proletärer) tas det upp mycket om kapitalets existens, skillnaden mellan andra ekonomiska strukturer och hur den kontra dem är ett klasssamhälle.
I följande stycke tas det upp om just kapitalets existens:
"Bourgeoisin kan icke existera, utan att alltjämt revolutionera produktionsinstrumenten, d v s produktionsförhållandena, således samtliga samhällsförhållanden. Ett oförändrat bibehållande av det gamla produktionssättet var däremot den första existensbetingelsen för alla tidigare industriella klasser. Den fortgående omvälvningen i produktionen, det oavbrutna skakandet av alla samhälleliga förhållanden, den eviga osäkerheten och rörelsen kännetecknar bourgeoisins epok gentemot alla andra. Alla fasta inrotade förhållanden och dem åtföljande gamla ärevördiga föreställningar och åskådningar upplöses, alla nybildade föråldras innan de hinner bli förbenade. Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras, och människorna blir slutligen tvungna att betrakta sin levnadsställning och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon.
Behovet av en ständigt ökad avsättning för sina produkter jagar bourgeoisin över hela jordklotet. Överallt måste den innästla sig, överallt slå sig ned, överallt skaffa sig förbindelser."
Bourgeoisin, alltså den i kapitalismens samhälle övre klassen (den undre är proletariatet ), måste enligt Marx hela tiden förnya sig, vilket gör att bourgeoisin utmärker sig gentemot de ekonomiska system som fanns innan dess. För att fungera totalt behöver den mer eller mindre tillgång till allt, måste existera överallt. I och med alla ständiga förändringar leder den sakta men säkert till sin egen undergång. Enligt Marx då, något som många glömmer, är just kapitalet det som kommer väcka människornas ögon, det som på ett sätt kommer göra människorna fria från förtryck.
Kapitalismen är alltså enligt dåtidens kommunister det sista förtrycket, som i sin egen undergång kommer leda till det klasslösa samhället.
Socialismen är alltså enligt Marx en evolution.
Något man måste komma ihåg när man läser Marx är de historiska perspektiven. Visst har han rätt i ösäkerheten i kapitalismens system, att en dag kraschar börsen till exempel. Men i och med kapitalismens utveckling har den blivit allt mer kontrollerad, mycket av olika socialistiska rörelser.
Alltså kan man dra slutsatsen, att det som Marx påstod, att Bourgeoisin leder till sin egen undergång, blir förhindrat, eller i alla fall fördröjt, genom att bl.a socialistiska inslag håller den stabil.
Det man måste komma ihåg ifall man drar denna slutsats är att Marx mycket väl trodde på reformer och begränsningar i kapitalismens system, även om han också trodde på en revolution som öppnade människans ögon.
Då skulle man kunna vara en reformist, som tror på en framtida revolution, vilket vi hittar många i partier som Vänsterpartiet till exempel.
Sådant som jag har lagt märke till när jag bearbetat Marx är att vad man håller med om hans teorier, så kan man mycket väl ifrågasätta de stora kommunistdiktaturerna vi har haft under historiens gång.
Underdomän 1
http://tankenom.blogg.se/tanken/
Political Compass
Min liberale, rojalistiske vän Leo hittade ett roligt test på nätet, där man fick en hel del frågor på engelska. Testet gick ut på att genom frågorna bli inplacerad i ett koodinatsystem, som då ska visa var du ligger politiskt. Det var ett av de bättre testen jag provat, men en intressant skala, som jag anser vara mer korrekt än den vanliga höger-vänster skalan. 
Något som gav mig själv ett litet leende var att jag, som socialist, låg längre ner än Leo på "Libetarian" skalan, alltså, jag ansågs mer "Libetarian" än Leo, dock då på den vänstra delen av skalan. Kanske är det så att Leos värderingar om marknadsekonomi inte är lika frihetsgivande som mina tankar som gemenskap (provocerar min vän).
Gör gärna testet själv här.
Maktskifte i Australien!
I fredagskväll stod det klart! "The Australian Labor Party" tar nu över regeringsställningen i Australien. Ledare för det socialdemokratiska Labor har lovat att bl.a skriva på kyotoöverenskommelsen som den föredetta premiärministern John Howards har vägrat att göra. Nu kan förhoppningsvis Australien ta ännu ett steg mot klimathoten istället för att köra på USA:s miljöförstörande spår. Om Australien får pli på sin import av kol från Asien kan just Australien bidra till ett bättre framtida klimat. Tyvärr är de allt för beroende av kolet.
Arbetsmarknadsreformer för trygghet på arbetsplatsen blir nu mer aktuellt och vi ser tydligt skillnader mellan det konservativa partiet som innan ledde landet.
Australien har länge varit ett USA positivt land, med soldater i Afganistan och Irak, som en formell bundsförvant. Nu tas några soldater hem. Nye premiärministern Kevin Rudd kan väl inte anklagas för att vara en av världens mest USA kritiska personer, men det är en tydlig skillnad mellan John Howards alltför vänliga hållning till "Kriget mot terrorn".
Nu har nog Australien fått en medvind åt rätt riktning. Vi kan bara hoppas att resten av världen kommer efter. Då hade vi kanske kunnat klara av den uppgift vi har framför oss för att rädda vår miljö, eller bli av med de meningslösa krigen i Irak och Afganistan.
Go Labor! And go Kevin Rudd!
Hemska inlägg
Ibland så stöter man på ganska hemska utlåtanden. Här är ett av de värre som jag stött på, vilket jag gjorde alldeles nyss... Tydligen sagt av moderaten Marie Lennerljung i Ängelholm förra veckan:
"Palmes död är en obetydlig parentes i världshistorien och i Sverige är det väl bara sossar som sörjer den inbilske typen. Jag själv rökte cigarr i glädjeyra 1/3-86 för att fira att Sverige befriats från sin kommunistdiktatur."
Jag brukar vara en tolerant människa, men sådana utlåtanden klarar jag verkligen inte av.
I min ivriga härva att höra mer om detta utlåtande, hittade jag det också på politikerbloggen (http://www.politikerbloggen.se/2007/10/11/7093/)
1.1 Socialismen: Begreppet
Ett begrepp av den yttersta bredden, som innefattar allt ifrån revolutionerande kommunister, till marknadsvänliga byråkrater. Det omfattar de som tror på en enda stor planekonomi till de som är för en stark marknadseknonomi med vissa begränsningar. Begreppet är ytterst stort, och har mycket på sina axlar.
Så vad är socialsm? Vad kan det vara som dessa otroligt olika sätt att se på samhället har gemensamt?
Det största gemensamma är tanken om en gemenskap, som är oberoende av människors socioekonomiska tillhörigheter. Klasskamp, skulle en del kalla det. Socialismen grundar sig nämligen helt just i tanken om gemenskap, om ett samhälle där alla är likar. I den benämningen, måste jag ändå säga att jag är socialist.
Jag är socialist.
Men att ta till sig begreppet leder till att man har mycket att försvara, eller i alla fall förklara. Jag har en tanke om ett stort mänskligt folk, en ultimat gemenskap, där alla i världen ser varandra som likar. Där man oavsett kön, ålder, hudfärg, sexuell läggning, grupp, hur mycket mycket pengar man har o.s.v. ses som människa. Min tanke om en plats där man ses för den man är och inte vad man är. För den skillnaden är stor.
Även om jag då har tagit till mig begreppet, kan man inte generalisera. Man kan inte säga att jag tillhör "dem". Min tanke delas av många, samtidigt som den är unik. Socialismen har funnits i många former, och en hel del av dem har dragit den i smutsen. Socialisterna är på många sätt problemetiska, just därför att för att uppnå socialisternas idealsamhälle, måste man ena sig. Detta är ett problem, då det finns många tankar om hur det egentligen ska se ut och hur det ska gå till.
För mig är demokratin det enda alternativet (Jag ska diskutera mina kopplingar mellan demokrati och min socialism ytterligare i senare inlägg).
Därför måste jag också kalla mig för socialdemokrat. Jag tror på det gemensamma, men inte på att våld och väpnade revolutioner kan uppnå detta. Min tanke om socialismen grundar sig nämligen inte i att det finns en motståndare som ska slås ner, utan ett samhälle som ska förändras. I alla tankar om problemlösning jag har i min ideologi, måste roten i problemet angripas och jag tror att våld kan aldrig angripa problemets rot, bara vidröra ytan.
Även om jag nu har tagit till mig begreppet socialdemokrati, så måste man se mig för det jag säger, och inte det som man anser "Socialdemokratin" säga. Detta begrepp är nämligen också ytterst stort och kan rymma otroligt många tankar.
Jag kommer i denna blogg bli tydligare om vad jag tycker om saker och ting, om min socialism och socialdemokrati. Ett sätt kommer att vara genom att sakta men säkert bearbeta olika ideologier, men också genom att kommentera andra bloggar och aktuella händelser.
Socialismens grund kan spåras i Marx oxh Engels kommunistiska manifest och jag kommer hämta citat ur just den boken och bearbeta dem, visa min ståndpunkt och alla likheter och olikheter. Det kommer synas att det finns många av bådadera.
Bloggen om Tanken
Här är den! En blogg om mina (en vänsterorienterad ungdoms) tankar om människan och mänskligheten. Här bearbetas ideologier både ytligt och med ett djup, där alla åsikter genomsyras av tanken om allas lika och ovärderliga värde. Bloggens innersta mening är att bearbeta mig själv och mina tankar. Detta görs genom mitt eget skrivande, men också genom andras tankar om mina. Hela bloggen ska vara utan begränsningar när det gäller filosofiska tänkanden, men detta kommer inte begränsa dess diskussioner om aktuella händelser. Allt ifrån tanken om livets mening till hurvida svenskan ska vara Sveriges officiella språk eller inte kan tas upp. Mycket av det kommer också göra det.
Vem är Människan? Vad är Mänsklighet?
Dessa frågor är bloggens verkliga diskussionsområde. Det är ett djup som inte går beskriva, frågor som kanske aldrig kan besvaras. Men jag har en tanke, som jag genom denna blogg vill utveckla. Frågor om människan vill gott? Frågor om människan vill ont? Eller det kanske inte finns något gott eller ont, blott åsikter och tankar om det?
Vad är Socialism? Vad är Liberalism? Konservatism? Anarkism?
Vad är Kapitalism?
Och lever vi idag i det samhälle vi ska leva i?
Finns det ett såndant?
Hur som helst... i princip alla teorier om hur saker och ting ska vara, anser det vara något annat än vad det är idag. Just det här ska jag diskutera, och just det här, ska jag bearbeta och lägga min åsikt i. Jag ska genomsyra detta, genom tanken om allas lika och ovärdeliga värde.
Och genom denna tanke också genom tanken om frihet. Min syn på frihet.
För denna fråga är en av de mest väsentliga:
Vad är frihet?
