Sammanfattning
"Jag är ganska nöjd med mitt arbete men jag kunde ha skrivit något om Iliaden."
- Sofia Spånbergs (7C) sammanfattning om sitt arbete om det Trojanska Kriget.
The Prestige
För någon dag sedan såg jag "The Prestige", en nyligen, självklart väldigt lagligt införskaffad film *visslar forcerat*. Filmen var väldigt bra och otroligt spännande. Se den!
The Prestige är baserad på en roman av Christopher Priest, vilken jag för ett par år sen började läsa, men aldrig läste färdigt.
Några av skådespelarna i filmen är Hugh Jackman (som jag också såg nyligen i "Van Helsing", en film jag sett ett flertal gånger, men som varje gång är som om jag aldrig sett den, eftersom jag aldrig verkar kunna komma ihåg handlingen.. haha)
En annan är Christian Bale, som jag såg i Batman Begins för några veckor sedan, och som jag snart kommer att se i The Dark Knight (för övrigt Heath Ledgers sista film). Bale heter i The Prestige Alfred Borden, och Alfred heter också Bruce Waynes butler, som i The Dark Knight och Batman Begins spelas av Michael Caine. Michael Caine har dessutom en av de största rollerna i The Prestige som John Cutter, medhjälpare till Robert Angier, Hugh Jackmans karaktär.
Jag fick dessutom reda på idag att Christian Bale ska spela John Connor i nästa Terminator film.
...Och jag råkar vara en nerkyld, cool Arnold Schwarzenegger, en av Batmans största fiender.
Sammanträffande?
Den svenska arbetsmarknaden och Vaxholmskonflikten
På arbetsmarknaden finns det ett flertal lagar, som vissa anser begränsa arbetsgivarens friheter och inskränka den fria konkurrensen. Huruvida man anser eller inte anser dessa lagar vara ett betydande och positivt inslag i arbetsmarknaden brukar ofta vara ideologiskt betingat. En av dessa lagar är LAS, Lagen om anställningsskydd. Denna lag finns till som en garanti för att en anställd inte ska kunnas avskedas hur som helst. Om ett företag till exempel av ekonomiska orsaker blir tvunget att avskeda anställda, kan man inte avskeda vem som helst, utan endast de som mest nyligen har fått jobbet. Detta på grund av att man som anställd måste känna en trygghet på sin arbetsplats, att man vet när man går upp på morgonen att jobbet finns kvar. Människor som har varit anställda en längre tid, bundet sig och van¬t sig vid en arbetsplats kan alltså inte bli avskedade utan vidare. Endast vid ett fåtal företeelser kan man då avskedas, t.ex. vid kriminella handlingar. Om man som arbetsgivare vill behålla en viss nyrekryterad kompetens, men utan ekonomi att ha så många anställda, finns det ett begränsat antal undantag för regeln ”sist in, först ut” han kan göra. Förutom vikten av att människor vågar investera i sina egna liv är också LAS ett viktigt inslag i den fackliga kampen mot lönekonkurrens.
Man brukar tala om de fem värnen: Full sysselsättning, aktiv arbetsmarknadspolitik, hög arbetslöshetskassa, starkt anställningsskydd och rikstäckande kollektivavtal. Dessa är grundstenarna i det övergripande fackliga arbetet.
Sedan den borgerliga regeringen tillsattes år 2006 har man börjat skära ner på några av dessa värn. För endast 3 år sen ansåg det största borgerliga partiet i Sverige, moderaterna, att AMS skulle läggas ner, vilket de efter en snabb vändning inte gör längre. Där hade vi ett tydligt angrepp mot den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Man kan ännu tydligare se en redan utförd nerskärning av ett av värnen; arbetslöshetskassan, eller mer vardagligt, A-kassan.
A-kassan har en väldigt logisk koppling till kampen mot lönekonkurrens. Om man mot förmodan skulle bli arbetslös, betyder inte det att man blir helt utan inkomst, inte heller att man behöver leva på socialbidrag. Då får man om man är med i A-kassan 80 % av sin lön, vilket finansieras av delvis avgifterna för att vara med, delvis skattepengar. Numera får man 70 % av sin lön efter 200 dagar och 65 % av efter 300 dagar. För ungdomar minskar ersättningen ännu snabbare. Kopplingen med lönekonkurrensen är enkel. Ju mindre pengar man har, desto mindre pengar tar man ett jobb för. Man konkurrerar med löner. Dessutom har man höjt avgiften för att vara med, med argument att det helt ska finansiera ersättningarna. Det finns dessutom en tanke på att göra A-kassan obligatorisk. Allt detta kan mycket väl medföra att folk går ur facket, d.v.s. att det också indirekt försvagar rörelsen mot lönekonkurrens. Centerpartiet är dessutom mycket positivt till att avskaffa LAS för ungdomar. Ännu ett exempel på politiska skiljelinjer och olika syn på arbetsmarknaden.
Många av dessa lagar som LAS uppkom genom något som man brukar kalla för ”Funktionssocialism”. Funktionssocialism är ett uttryck för hur man inte genom att förstatliga förflyttade ägandet, utan förändrade ägandets funktion genom lagstiftning. Detta vill säga att man begränsade vad en arbetsgivare får göra, man skapade lagar för den fackliga rörelsen, höjde arbetsgivaravgifter etc. Det privata ägandet av ett företag var alltså fortfarande privat ägt, men fick mer och mer en funktion för det gemensamma och blev mer och mer tvunget till att ta ett större samhällsansvar.
De politiska skiljelinjerna är stora: Hur mycket ska facket ha att säga till om? Hur mycket får de inskränka på den fria konkurrensen? Ett starkt exempel på de olika skiljelinjerna är Vaxholmskonflikten.
Vaxholmskonflikten handlade om hur ett Lettiskt byggföretag, Laval un Partneri, lejdes för att bygga en svensk skola, Söderfjärdskolan. Det lettiska företaget vägrade att teckna kollektivavtal med Byggnads, byggarbetarnas fackförbund, då de ansåg att deras kollektivavtal i Lettland redan räckte. Då tillförde facket en blockad. Fackförbund var inte sena med sympatiåtgärder. Vad som gjorde Vaxholmskonflikten så speciell var att det blev så omtalat och senare dessutom prövat i EG-domstolen.
Nu i efterhand när man ser tillbaka tyder mycket på att facket redan från början mötte en ideologiskt motiverad motståndare, mycket medveten om svenska arbetsmarknadslagar. Laval valde medvetet att utmana arbetsmarknadsmodellen i Sverige. Bland annat kostade hela konflikten, med advokater och allt, mer än vad ett kollektivavtal antagligen hade gjort. Det var alltså inte handlingarna från de svenska fackens sida som var speciella, utan snarare motståndet, som ville testa den svenska modellen.
En diskussion som är värd att ta upp är diskussionen om arbetarna på Lavals egentliga förhållande. Företaget Laval un Partneri sade själva att en arbetare där arbetade för 13,600 kronor i månaden och att de erhöll ytterligare förmåner för 7,000 kronor i månaden. De sade också följande om arbetsförhållandena:
”Byggnadsarbetarna arbetar två veckor, sen får de en veckas semester och någon annan kommer till arbetsplatsen. De bor gratis i hyrda hus, får lagad frukost varje morgon och blir körda till byggarbetsplatsen i minibussar. De har kaffepaus på morgonen och på eftermiddagen och mellan dessa äter de varm mat lagad av företagets egna lettiska kockar. Klockan 4 blir de hemskjutsade till sina hus, en i Järfälla och en söder om Stockholm. På kvällen blir de serverade mat, alltid med soppa som förrätt såklart. Telefonsamtal till deras familjer betalas av företaget, såsom deras resor hem.”
I kontrast till detta står det i tidningen ”Byggnadsarbetaren”, baserat på dokument och oberoende källor, något helt annat. Tidningen hade fått tag på information om inkomster till Lettiska skatteverket, där månadslönen verkar framgå vara betydligt lägre, närmare 4,000 kronor i månaden. Då den lettiska minimilönen ligger på 1,400 kronor i månaden, kunde det för en lettisk arbetare vara ett attraktivt erbjudande. Allt detta var även bekräftat av en anonym anställd på Lavals.
Till slut blev hela konflikten testad i EG-domstolen, där företaget Laval un Partneri fick rätt. Denna konflikt har mer eller mindre också varit upphovet till en diskussion på EU-nivå, vilken handlar om att begränsa saker såsom strejkrätt m.m. För den svenska arbetarrörelsen är det ett stort bakslag, då den stora delen som varit positiv till EU nu får känna på det den negativa sidan innan sade: att EU går in och begränsar vår svenska modell, att EU blir den överstatliga makt som hotar det som den svenska arbetarrörelsens syn på demokrati. Ett beslut av sådan sort skulle nog skapa ett stort missnöje från arbetarrörelsens sida. Det är svårt att tro att rörelsen kommer kunna vara annat än för en utgång ur EU om man börjar inskränka den svenska modellen. Något är säkert; att globaliseringen skapar nya förutsättningar för arbetsmarknadens uppbyggnad, och också nya problem. Huruvida och på vilket sätt den svenska arbetsmarknadsmodellen kommer att förändras återstår att se.
Utdrag ur Marx och Engels 2.1 Kapitalets existens
I första delen av det kommunistiska manifestet (Borgare och Proletärer) tas det upp mycket om kapitalets existens, skillnaden mellan andra ekonomiska strukturer och hur den kontra dem är ett klasssamhälle.
I följande stycke tas det upp om just kapitalets existens:
"Bourgeoisin kan icke existera, utan att alltjämt revolutionera produktionsinstrumenten, d v s produktionsförhållandena, således samtliga samhällsförhållanden. Ett oförändrat bibehållande av det gamla produktionssättet var däremot den första existensbetingelsen för alla tidigare industriella klasser. Den fortgående omvälvningen i produktionen, det oavbrutna skakandet av alla samhälleliga förhållanden, den eviga osäkerheten och rörelsen kännetecknar bourgeoisins epok gentemot alla andra. Alla fasta inrotade förhållanden och dem åtföljande gamla ärevördiga föreställningar och åskådningar upplöses, alla nybildade föråldras innan de hinner bli förbenade. Allt fast och beständigt förflyktigas, allt heligt profaneras, och människorna blir slutligen tvungna att betrakta sin levnadsställning och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon.
Behovet av en ständigt ökad avsättning för sina produkter jagar bourgeoisin över hela jordklotet. Överallt måste den innästla sig, överallt slå sig ned, överallt skaffa sig förbindelser."
Bourgeoisin, alltså den i kapitalismens samhälle övre klassen (den undre är proletariatet ), måste enligt Marx hela tiden förnya sig, vilket gör att bourgeoisin utmärker sig gentemot de ekonomiska system som fanns innan dess. För att fungera totalt behöver den mer eller mindre tillgång till allt, måste existera överallt. I och med alla ständiga förändringar leder den sakta men säkert till sin egen undergång. Enligt Marx då, något som många glömmer, är just kapitalet det som kommer väcka människornas ögon, det som på ett sätt kommer göra människorna fria från förtryck.
Kapitalismen är alltså enligt dåtidens kommunister det sista förtrycket, som i sin egen undergång kommer leda till det klasslösa samhället.
Socialismen är alltså enligt Marx en evolution.
Något man måste komma ihåg när man läser Marx är de historiska perspektiven. Visst har han rätt i ösäkerheten i kapitalismens system, att en dag kraschar börsen till exempel. Men i och med kapitalismens utveckling har den blivit allt mer kontrollerad, mycket av olika socialistiska rörelser.
Alltså kan man dra slutsatsen, att det som Marx påstod, att Bourgeoisin leder till sin egen undergång, blir förhindrat, eller i alla fall fördröjt, genom att bl.a socialistiska inslag håller den stabil.
Det man måste komma ihåg ifall man drar denna slutsats är att Marx mycket väl trodde på reformer och begränsningar i kapitalismens system, även om han också trodde på en revolution som öppnade människans ögon.
Då skulle man kunna vara en reformist, som tror på en framtida revolution, vilket vi hittar många i partier som Vänsterpartiet till exempel.
Sådant som jag har lagt märke till när jag bearbetat Marx är att vad man håller med om hans teorier, så kan man mycket väl ifrågasätta de stora kommunistdiktaturerna vi har haft under historiens gång.
